Trött tjej,
Idag hade vi som sagt inga lektioner utan vi övade bara på utklädnadsshowen och jag tror faktiskt att vi börjar få till det ganska bra. Haha ah. Nu har vi en hel dans som alla kan rörelserna till, nu gäller det bara för alla att sätta dom också, lite svårare kanske. Men jag måste säga att alla är förvånandvärt duktiga faktiskt haha!
Vi övade väll i princip non stop i två timmar men det var bara roligt att göra någonting alla tillsammans. Efteråt gled jag ner på stan för att köpa med mig en sallad (Vivaldi hihi) som jag tog med mig till gymmet. Orkade dock inte äta upp hela salladen, det blev nästan halva kvar, vilket det inte brukar bli.. Hmm inte bra..
Trodde inte att jag skulle orka med så mycket på gymmet idag så tog det rätt lugnt. Sprang en halv timme och körde en halv timme fys. Har ju som sagt mått rent åt helvete enda sedan jag fick den där attacken och ambulansen fick komma. Så jag ville inte riskera något eftersom att jag heller inte har ätit eller sovit i princip. Men det kändes hur skönt som helst att vara tillbaka på gymmet :)
Nu ska jag ta och sätta mig och skriva ett arbete som ska vara inne i morgon!
Good morning sunshines!
I natt är första natten på precis en vecka då jag har fått sova mer än 2 timmar i snitt. Och jag kan säga att det var så grymt jävla skönt att äntligen få sova ut. Mycket av det beror på att jag har ändrat mitt tankesätt men också samtalet som jag hade under större delen av kvällen igår. Det måste ha varit det sjukaste samtalet på bra länge vill jag lova, men känslan av att kunna skratta utan att fejka var som en befrielse. Väldigt länge sedan jag skrattade så mycket, väldigt länge sedan jag skrattade över huvudtaget. Stundtals spårade samtalet ur så tårarna rann på mig för att jag skrattade så mycket. Men det blev också en hel del deep talk om livet och vart vi står nu. Finns nog ingen jag kan vara så öppen emot!
Åh vad jag verkligen önskade att jag var där hos honom, det hade varit det ultimata just nu! Bara vara, umgås och inte känna någon press någonstans. Trots allting så lyckas han alltid få mig på bättre tankar. Jag fick somna med ett leende på läpparna och det var alltför länge sedan.. Jag till och med vaknade med ett leende. TACK! <3
Snart ska jag ta och hoppa in i duschen och fixa lite, är ju ledig idag egentligen men vi ska ta oss in till skolan och öva på dansen till utklädnadsshowen. Det var riktigt roligt igår och jag tror nog att det kan bli bra tillslut. Blir väll att öva i några timmar och efter det tänkte jag ta mig till gymmet och pumpa lite hehe! Tänkte springa en timme och sedan köra fys en och en halv timme, ser verkligen fram emot det! Så himla skönt verkligen,
Får se vad som händer framåt kvällen, har ingen anning faktiskt och för en gångsskull är det faktiskt skönt!
En på miljonen!
Det kommer och går så mycket människor under ens liv, hela tiden passerar det nya och ibland släpper man greppet om andra. Men jag tror de flesta vet vad jag menar när jag säger att det finns människor som för alltid kommer att förbli speciella. Då menar jag inte det här "FÖR ALLTID" som alla fjortisar använder sig utav, utan jag menar helt enkelt för alltid. En människa som verkligen har lämnat avtryck i ens hjärta. Det behöver inte vara kärleksmässigt, utan en människa man älskar för att den är den helt enkelt.. En på miljonen helt enkelt!
Det finns en person i mitt liv som har just den här platsen, han byter jag inte ut mot någon guld i världen. Det spelar ingen roll om vi bor i olika delar av Sverige, om vi inte har daglig kontakt, för jag vet vart jag har honom.
Jag tänker på honom varje dag och det var alldelles för länge sedan vi träffades. Om det är någon som verkligen kan få mig att fortsätta kämpa så är det han. Finns ingen som kan få mig att må så bra som han gör!
Min egna solstråle, jag älskar dig E.M.T! <3
för mycket tankar,
Jag har tvekat lite på om jag egentligen ska blogg just nu, för just nu befinner jag mig i en fas där mitt liv är näst intill outhärdligt. Jag har fått flera kommentarer om att mina inlägg skulle vara deppiga, att jag ska sluta tycka synd om mig själv. Men sen kom jag på att det här faktiskt är min blogg, att jag får skriva om precis vad jag vill. Jag tvingar aldrig någon att titta in här och läsa. Man har ett val om man vill klicka in eller inte, så är det!
Och angående att jag skulle tycka synd om mig själv för att jag skriver ut hur jag känner tycker jag bara är konstigt att någon påstår. Att skriva ut mina känslor är ett sätt att bearbeta dom för mig. Och att jag väljer att göra det offentligt är för att många sitter i liknande situationer som mig och kan förhoppningsvis hitta något användningsbart i det jag skriver. Som sagt ingen är tvingad till att läsa och aldrig att jag skulle kräva att någon ska tycka synd om mig!
De senaste dagarna har allting varit upp och ner. Som många vet så är jag numera singel. Och aldrig i hela mitt liv trodde jag att det skulle påverka mig så här mycket, jag trodde faktiskt att jag var starkare än så här. De fyra senaste dygnen har jag samanlagt sovit ungefär 6 timmar och har i princip inte fått i mig någon mat alls. Det har resulterat i att jag tappat greppet totalt om allting. Jag har inte kunnat ta mig till skolan, jag har inte ens kunnat umgås med mina bästa vänner. Det känns som att jag tagit ett kliv ut ur min egna kropp, ingenting spelar någon roll längre. Detta beror absolut inte bara på det som hänt mellan mig och Tony, men det var väll den här händelsen som liksom bröt loss allting. Den sista lilla muren jag hade kvar, det allra sista jag höll mig fast vid.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte hade ljuspunkter i mitt liv, men det känns inte som att de är tillräckligt starka för att driva mig vidare. Jag vet att allt blir bra med tiden som alla upprepar för mig, men om man aldrig har mått riktigt bra på 13 år så känns det inte som att man orkar vänta så mycker mer. Det gör ont att lägga sig för att sova och veta att man kommer vakna upp morgonen efter och må dåligt, vem vill vakna upp till en sådan dag liksom. Under alla dessa år kan jag inte ens förklarar hur mycket jag kämpat och jobbat med det här, hur mycket hjälp jag fått av läkare, psykologer och beteendemedvetare. Och främst av vänner och familj. Men det är som att det sitter en spärr någonstans som gör att jag aldrig kan få må riktigt bra. Och med risk för att jag kommer få ta skit för det här men det är så himla orättvisst. Det har hänt så mycket saker som jag inte har kunnat påverka, men som endå har drabbat mig oerhört hårt. Och jag har kämpat så hårt i alla år, men att behöva kämpa varje dag, 7 dagar i veckan, 12 månader per år i 13 år tar på krafterna. Och jag känner nu att mina krafter är slut, hur mycket jag än vill orka. Det sägs ju att hoppet är det sista som lämnar människan, jag har tappat hoppet!
Igår kväll samlade vi ihop gänget för att grilla och umgås ute på klipporna vid vattnet. Jag vet att om det är några som kan få mig på andra tankar, om än för någon minut så är det dom. Stundtals så kände jag till och med att jag kunde le utan att det orskade någon smärta. Men jag var tvungen att gå ifrån och sätta mig på klipporna för mig själv. Jag kunde helt enkelt inte sitta bland de andra och skratta, det gick bara inte. Satt på klipporna ett bra tag, det var många tankar som svepte förbi i mitt huvud, på något sett var det skönt att sitta där och bara titta ut över vattnet. Det var våran plan för helgen, min och Tonys, vi skulle ha haft en myskväll nere vid vattnet bara han och jag. Det var till och med hans idé, men jag fick helt enkelt följfölja den utan honom..
Jag förstår inte hur man kan gå från att älska en människa till att helt plötsligt stänga av helt. I min värld är det inte ens möjligt. Men vi är alla olika och förhoppningsvis så älskade han mig lika mycket som han sa att han gjorde. Lyckades ta några bilder igår så tänkte lägga upp dom..
PUSS
Mycket som hänt,
Det var ett tag sedan jag skrev sist, och det har hänt så sjukt mycket saker så jag knappt vart jag ska börja. Men jag tror jag börjar med Turkiet resan. Först måste jag bara säga att jag har sån himla tur att jag hamnat i den klass som jag gjort, hur sköna människor som helst verkligen, just love it!
Bussen mot Arlanda gick halv 4 på morgonen så vi var rätt slitna när vi kom fram till hotellet senare under dagen. Men gud så härligt det var att stiga av planet och känna sol och värme, som jag har saknar det hihi! Jag kände verkligen hur jag behövde den här resan på ett sätt. Den fick mig verkligen att koppla av, tror aldrig jag har tagit det så lugnt utomlands som jag gjorde nu. Fast jag ljuger ju om jag säger att det var lugnt hela tiden hehe! Blev några utgångar på lite olika uteställen och jag måste säga Västerås nattliv har lite att leva upp till hehe..
Dagarna spenderade vi vid poolen eller med olika aktiviteter som typ volleyboll på stranden, thats nice! Det blev inte så mycket shopping för min del, faktiskt bara ett par converse. Sedan köpte jag ett par WE-shorts och en lacoste parfym åt Tony på flygplatsen. Ville inte köpa i butikerna där nere för då vet man aldrig kvaliten på sakerna. Men jag hoppas verkligen att han blev glad för det var ju inte jätte billigt hiho. Men det är han värd!
Det blev några galna partynätter trots att jag tro det eller ej inte var taggad på det alls faktiskt. Saknade Tony så otroligt mycket, usch, det är läskigt hur fäst man kan bli vid en annan människa alltså..
En utav dagarna hyrde vi en båt för endast oss i klassen som vi tog ut på havet där vi solade och badade. Eller, alla andra badade inte jag hehe! Fortfarande lite för kallt fegis som jag är..
Hur underbart som helst med strålande sol, underbara vänner och musiken som pumpade från hela båten!
Tänkte att jag slänger upp lite blandade bilder i slutet av inlägget.
När jag kom hem från Turkiet spenderades de närmsta dagarna tillsammans med Tony, usch så saknad han var. Var nice att träffa alla i Enköping också, så himla gulliga hela högen. Var fest samma kväll jag kom hem så ingen vila där inte, trots att jag var helt slut efter alla timmar på buss och flyg.
Vi kom ju hem i onsdags och i fredags var det min födelsedag, då var man 19! Och jag vet att det är vääldigt många som har funderingar och frågor om just min födelsedag, särskilt alla här hemma i Västerås. Planen var att jag och Tony skulle åka hem till mig för att äta födelsedagsmiddag som min underbara familj ordnat. Men först tänkte vi mellanlanda lite snabbt i Enköping för att folk ville säga grattis till mig. Så det gjorde vi. Men vi hann knappt ut ur bussen innan det var bråk som slutade på polisstationen för Tony och de andras del. Mitt i allt glömde Tony sin påse på bussen med parfymen han fått av mig och lite andra saker, typiskt :(
Eftersom att polisen inte kunde ge oss någon tidsuppfattning så var det bara att vänta, vilket vi gjorde i 3 timmar. Det resulterade i att jag missade middagen hemma, vilket gjorde mig väldigt ledsen faktiskt. Men jag missade även mitt egna födelsedagsfirande på Strike med mina underbara vänner. Så det var bara för dom att boka av. Usch vad jag kände mig som en riktigt dålig vän, har fortfarande sjukt dåligt samvete även fast jag vet att jag inte kunde påverka situationen. Jag antar att mina brudar i Enköping tyckte synd om mig för helt plötsligt fick jag ett sms där det stod att jag skulle komma och att de hade en överraskning. Så jag mötte upp dem och vi gick till en pizza där de hade dukat upp med papperstallrikar och bjöd på kladdkaka, hur gulligt var inte det! Till och med killarna sjöng för mig utanför polisstationen, snacka om att göra det bästa av situationen, kärlek!
Lite senare mot kvällen kom det helt plötsligt över mig att det var min födelsedag och att allt blivit kaos så det slutade med att jag började må jätte dåligt. Det gick så långt att jag började hyperventilera efter luft men fick känslan av att jag inte fick någon, vilket gav mig panik. Jag vet dock att jag svimmade till tre gånger men vaknade väldigt fort. Som tur var uppfattade Milaja väldigt fort vad som hände och med hjälp av Tony fick de ner mig på en bänk och ringde ambulans. Usch jag kommer verkligen inte ihåg någonting men det låter lite halv läskigt när jag tänker på det nu. Men med Tony och Milaja vid min sida så kunde ambulanspersonalen lugna ner mig och jag kunde andas relativt normalt igen. Nu till något helt sjukt (som om det andra var normalt) medans jag får hjälp av ambulanspersonalen så är det någon jävla idiot (!!!!!) som tar min mobil OCH går ner i min väska och tar min plånbok. Hur fan tänker man då, är man så fattig och kass att man måste gå på människor som svimmat?!
Fan vad förbannad jag är verkligen! riktigt jävla less..
När allting lugnat ner sig lite så upptäcker vi att en brud jag och många andra mycket gärna vill prata med befinner sig på samma parkering. Arg som jag var gick jag rakt fram till henne och berättade precis vad jag tycker om henne. Det behövdes bara tre enkla ord, inte så svårt att lista ut av jag sa kanske. Vi bestämde oss för att prata lite med den här bruden men helt plötsligt hade hon inte så mycket att säga längre. Det är tydligen inte lika lätt att prata face to face som det är att sitta bakom sin skärm och skriva upptäckte vi. Helt plötsligt försvann den kaxiga attityden och framför oss satt en tjej i tårar, jag tyckte inte synd om henne.
Efter att jag sagt (skrikit) vad jag velat, dock långt ifrån allt vill jag lova, så bestämde jag och Tony för att ta bussen hem till honom. Kvällen slutade så bra som den kunde efter en helvetes dag.
Det roliga var att jag sa på morgonen att det skulle bli min bästa födelsedag någonsin, lite komiskt faktiskt.
Imorgon är jag ledig skönt nog, kan verkligen behöva sova ut lite. Tydligen är Tony också det men det sa han inte förens nu, den sög ju, annars hade vi kunnat spendera natten tillsammans. Men vi har sagt att han ska komma till mig i morgon iaf, får hoppas att han gör det. Rätt säker på att så blir det inte!
Natti,
Mycket som ska göras,
Har några nyinköpta klänningar som jag tänkte inviga annars får jag se vad jag tar med mig. Känner på mig att jag kommer få packa om hur många gånger som helst och välja bort både ett eller två par skor, suck! Måste se till så att jag har lite plats över också så jag kan ta med mig något fint hem till mina underbaringar här hemma!
Ska fixa klart lite i skolan sedan åker jag ner på stan för att hämta ut pengerna och fixa det sista. Ska se om jag kan hitta en till bikini att ta med. Sedan är det lite små saker som måste köpas in. Tur man är tät ehehe! ;)
Det är med blandade känslor jag kommer sätta mig på planet. Det kommer bli underbart och ett helvete.
Jag vet att människor kommer ta chansen att försöka förstöra saker jag byggt upp här hemma. Det är så jävla synd verkligen, men jag vet vart jag har mina vänner och min pojkvän, det räcker för mig :)
PUSS
Valborg, blir aldrig som man tänkt sig.
Mina underbara vänner får helt enkelt spendera kvällen utan mig men jag vet att de kan roa sig endå haha! Det blir nog rätt lugnt i kväll eftersom att jag ska tävla i morgon. Men några cider slinker nog ner endå hiho!
Blir väll att umgås lite med hans vänner och sådär, vi hamnar säkerligen på någon fest, skulle inte förvåna mig ;)
Måste säga att jag känner mig förjävla snygg i det nyinköpta från idag ehe! Bilder kommer sen!
Nu blir det att fixa det sista, ha en trevlig valborg för det ska jag ha!
PUSS
Nattbloggning, mycket som vill ut!
Usch vilken dag det har varit. Vaknade upp i morse efter att jag sovit ungefär två timmar, men jag lyckades ta mig till skolan endå vilket jag är jävligt stolt över. Dock var jag inte alltför aktiv, somnade i soffan två gånger men jag var verkligen helt slut. Trots det lyckades jag ta mig iväg till solariet och gymmett! förstår dock inte hur..
Jag var väll hemma vid sex någongång efter att jag och Madde spenderat lite tid på stan, Ewe var med en sväng också, trevligt! Stan kryllade av människor som man helst av allt hade velat sluppit se, man blev ju liksom inte piggare av deras uppbenbarelse direkt. usch hatar folk som tror sig vara bättre än andra..
Däckade i sängen direkt när jag kom hem. Blev väckt när det var mat, kunde knappt äta någonting fast pappa grillat fläskkotlett och grejer. Stupade i säng direkt efter maten och sov tills nu. Kanske inte så smart!
Jag har fått några "anonyma" kommentarer här i bloggen, rätt dumt faktiskt eftersom att jag har IP adressen och därför kan kolla upp enkelt vart kommentarerna kommer ifrån. Så om det är någon som har någon åsikt ni inte ens vågar stå för så är det inte ens lönt att skriva. Enkelt!
Och angående att jag ska ha startat ett rykte om att äckelbruden har kondylom stämmer inte. Jag har däremot sagt som det är, att hon åkte till Västerås, knullade en kille med kondylom utan att veta bättre, och att hon därför antagligen åker på skiten hon också. Dock har jag aldrig sagt att hon har kondylom, stor skillnad fuckers!
Så nu har vi det avklarat också, tänk vad enkelt allting blir så länge man håller sig till sanningen.. se och lär!
Helt ärligt är jag riktigt trött på människor i allmänhet. Hur mycket till liv har man om man tycker att det är roligt att sabba andras förhållanden?! Jag ser inte det roliga i att förstöra för en annan människa? Det bara äcklar mig. Om man nu är så missnöjd med sitt liv, för det lär man ju vara (?!) varför inte ta tag i saken och göra någonting åt det istället för att slänga över skiten på någon annan. Det bara lyser avensjuka och respektlöshet om det!
Som jag sa tidigare så biter inte skiten på mig längre, jag blir mest förundrad över vad det är som verkligen driver de här människorna så att de orkar lägga så mycket energi på att förstöra för andra? Jag förstår inte.! Vad vinner man på det liksom? Förutom ett hemskt rykte och folks äcklade reaktioner när man nämner ens namn! Hur kan man vara så dum att man försätter sig själv i en sådan situation. Haha det är nästan skrattretande.
Nog om det, jag blir bara yr av alla frågor som inte verkar ha något vettigt svar någonstans.
Nu ska jag krypa ner i sängen igen och somna om. Prov i morgon, det kommer gå åt helvete men det är smällar man får ta. Omprov here I come!
Natti natti!
Happyface!
Senare tog vi oss in till Enköping för att umgås lite med alla sköna människor. Milajah min man,!
Efter mitt inlägg i bloggen om äckelbruden så känner jag verkligen en enorm lättnad. Jag har fått så himla mycket positiv respons och jag känner verkligen att den där skiten biter inte på mig något mer. Och det är så jävla skönt! Hon har inte hört av sig något mer men det kan ju bero på att jag inte var den enda som ville ta ett snack med henne. Jag förstår att hon gav upp när hon fick höra att hennes föräldrar skulle bli inblandade, förstå hur mycket hon skulle behöva skämmas när hon tvingas erkänna alla idiotiska handlingar. Jag trodde aldrig att jag skulle säga så här men om det vore mitt barn så skulle jag skämmas rakt genom..
Men som sagt jag tänker på det med ett leende på läpparna för det här påverkar mig inte längre!
Nu är det verkligen inte långt kvar tills studenten, jag kan inte med ord beskriva hur lycklig jag kommer att vara när jag står där på vagnen. Skoltiden har verkligen varit en enormt jobbig tid och jag välkomnar arbetslivet med öppna armar, jag tror att det livet kommer att passa mig så pass mycket bättre. Det är inte det att jag har haft svårt att lära mig saker i skolan, egentligen har jag ganska lätt för mig. Men det är andra faktorer som spelat in, så som panikångest, prestationsånget och koncentrationssvårigheter. Rätt allvarliga saker men sådant som man lär sig att leva med, gäller bara att hitta ett sätt som passar just en själv. Och det är jag på god väg med.!
Just nu sitter jag och planerar lite inför min födelsedag som lyckligtvis infaller på en fredag *HEHE*! Tanken från början var väll att jag och två vänner skulle ha en gemensam födelsedagsfest men så blev det tyvärr inte. Istället tar jag hem lite folk hit för att äta och förfesta sedan fortsätter vi vidare ut på krogen för att fira mig! awesome!
Nu ska jag ta mig en varm dusch!
PUSS
En känsla av otillräcklighet,
Good morning sunshines, rise and shine!
Vaknade upp på jätte bra humör i morse trots att jag knappt sovit någonting alls i natt. Kunde verkligen inte somna och när jag väl somnat så blev jag väckt på grund av att en vän ringde. Han tänkte inte på att jag går i skolan, snabb tänkt där då. Men det var skönt att prata lite!
Dock försvann det goda humöret lika snabbt som det kom, en känsla av otillräcklighet kom över mig plötsligt. Känns som att jag gör allt jag kan för att tillfredställa alla på bästa sätt men ingenting duger. it´s drive me crazy! Jag känner mig så himla liten när all press trycker på från alla möjliga håll, snart sprängs jag, inte långt kvar nu.
Nu måste jag ta tag i arbetet som ska in om tjugo minuter, bra jobbat Linda!
Guldstänk i vardagen,
Tänk så lite det behövs ibland för att man ska skina upp mitt i det gråa. Små små ord som blir till något stort!
Vad skulle jag göra utan alla underbara människor runt om kring mig?! Ni gör verkligen mina dagar, bokstavligen talat. Att stanna upp och ta sig tid är nog bland det finaste man kan göra som en vän. Jag älskar er..
Det har varit en lång dag vill jag lova. Började med en lektion i skolan då Madde följde med som sällskap, trevligt. Sedan åkte jag ner på stan och shoppade lite små saker så som strumpbyxor och lite nytt smink. Därefter mötte jag upp Tobbe för en lunch på älskade Vivaldi, gud så gott men usch så dyrt i längden hihi (a) Smällar man får ta! Efter det gled jag iväg till gymmet och sprang en timme, sedan lite fys på det, mycket skönt vill jag lova. Och tillslut landade jag på jobbet där jag fick ihop 4 ½ timme, snabba cash hihi! Och nu sitter jag här..
Som jag trodde var det många som intresserad sig för inlägget jag skrev tidigare, ganska komiskt trots allt. Även om det egentligen inte finns något komiskt bakom det. Förutom att hela du är ett enda stort skämt!
Sitter och försöker få ihop veckan, mycket som ska göras! Prov, födelsedag, jobb, häst, valborg, you name it.
Men det ser ut som att vi blir i Uppsala under dagen på Valborg, sedan blir det hem hit en sväng och äta med släkten eftersom att syster fyller år, därefter blir det in till stan och umgås lite, låter helt okej faktiskt!
Nu ska jag ta och krypa ner i sängen och växla några ord med min saknade pojkvän!
Natti Natti
PUSS
Förbannad as hell!
Jag har nog jobbigt som det är och behöver ingen äcklig liten brud som lägger sig i mitt och min pojkväns privatliv. Det går massa rykten som ni alla säkert redan har hört, skulle inte förvåna mig om ni vet mer än vad jag gör, men lika bra det, för jag vill inte höra mer.! Jag har hört så det räcker och har kunnat dra egna slutsatser utefter det, mer än så behövs inte.
Ett förhållande bygger på tillit till varandra och det visar sig ganska snabbt om det missbrukas. Jag väljer att lita på min pojkvän för att jag älskar honom, om det är rätt val kan jag aldrig veta i förväg, men det är det här som känns rätt och därför tänker jag inte låta någon annan påverka det. Att lita på en annan människa är bland det svåraste man kan göra. Men man måste helt enkelt. Jag släpper inte in många människor i mitt liv, men de få som släpps in har jag väldigt svårt att släppa ut igen. Jag skulle aldrig svika eller missbruka den tillit de ger mig, och jag hoppas av hela mitt hjärta att de aldrig skulle göra det mot mig.
Jag förstår inte hur man kan finna nöje i att förstöra för en annan människa, vad är det för låtsasvärld man lever i då?! För det är precis vad den här lilla bruden gör, lever i en låtsas värld. Kantad med osäkerhet, bekräftelsemani och kondylom, det kan inte vara lätt. Jag förstår nu varför alla rynkade på näsan när jag nämnde hennes namn, men precis som med alla andra så ville jag skapa mig en egen uppfattning om henne. Och hon har gjort väldigt klart för mig och alla andra vad hon är för en äcklig patetisk människa. Till skillnad från de rykten hon startar så vet jag att det ligger sanning i de rykten som finns runt henne, hon har själv skapat dem, man kan ju hoppas att det är omedvetet.
Jag såg äckelbruden på stan idag, dock hann hon försvinna innan jag hann i fatt henne. Jag hade gärna talat om för henne hur min uppfattning om henne ser ut, och jag lovar att hon inte skulle vara den enda som hörde. Hon sitter bakom sin dator och kan skriva allt möjligt, till och med till mina vänner (!!!!?) jag skulle hellre höra allting ansikte mot ansikte. Får väll hoppas att hon nått upp till någon slags mognads nivå och klarar av det.
Så, nu är detta ett avslutat kapitel och jag hoppas hon njöt av stunden i rampljuset!
Dags att jobbba,
PUSS
Jag älskar dig Tony Rantakare <3
Nattliga tankar,
Egentligen har jag så mycket att säga så att jag inte vet vart jag ska börja. Hur kan man känna sig så tom samtidigt som det känns som att man ska sprängas av alla tankar?! Ologiskt så det bara skriker om det..
Det känns som att dagarna flyter ihop med varandra och att jag liksom inte kommer någonstans. Som att all min fokus ligger på någonting helt annat än vad det borde göra, och grejen är den att jag inte ens vet vad. Herregud vad rörigt det blir alltså, men det är precis vad mitt liv är, rörigt.
Turkiet-resan kommer verkligen i rätt läge, jag behöver någonting som avbryter vardagen så att jag kan komma tillbaka och börja om på nytt. Något som bryter det mönster jag är i nu helt enkelt, för det här håller inte.
För tillfället spenderar jag mest tid för mig själv antingen på gymmet eller hemma. Jag orkar helt enkelt inte umgås och ha människor runt om kring mig hela tiden. Jag känner inte något behov av att vara social.. Sen kommer det dagar då jag absolut inte är pepp på att vara hemma för mig själv så klart, och då är jag evigt tacksam till mina underbara vänner som tar emot mig med öppna famnar. all kärlek till dom.. De tar hänsyn och visar respekt för att jag inte orkar vara mitt gamla social jag, men de vet att jag älskar dom lika mycket för det!
Självklart spenderar jag en hel del tid med min pojkvän också, men det är samma sak där, jag orkar inte vara aktiv och social hela tiden, och det krockar eftersom att vi spenderar mycket tid med mycket folk. Missförstå mig inte nu för jag gillar de här människorna starkt, finns många underbaringar i Enköping! Det var inte så jag menade, jag menade bara att jag känner själv hur osocial jag är ibland och vill inte att de ska få fel uppfattning om mig, för det här är verkligen inte jag! Men när man knappt har kraft att ta sig upp på morgonen så kan det vara väldigt påfrestande att hela tiden ha människor runt om kring sig. Och då spelar det ingen roll hur underbara de är! Men jag vill heller inte verka tråkig, för jag är verkligen inte en tråkig människa.. nu blir det rörigt igen!
Förhoppningsvis så orkar jag gå till skolan i morgon, det blir kortdag så ska verkligen kriga för att orka.
Efter det så glider jag över till gymmet och kör lite kondition och fys. Och därefter kommer min älskling hihi!
Fick dock höra att folket var sugna på att hänga med honom hit till Västerås så får se vad som händer hehe.
Nu ska jag bädda rent och krypa ner i sängen och vänta på att få slå en pling till Tony, mys!
natti natti
vart tog det fina vädret vägen?!
I morse när jag vaknade så snöade det ute, riktigt deprimerande vill jag lova. Ge mig sommar och sol..
Har pluggat, städat och tvättat hela dagen i väntan på att det skulle sluta snöa/regna men väntan var förgäves. Var även hem till Madde en sväng och snackade lite skit, det är sjukt hur bra vi förstår varandra ibland haha! Blir alltid en massa skratt för vi lyckas alltid förvandla våra problem till något att skratta åt istället. Jag förstår verkligen inte hur människor kan vara så patetiska. suck.
Tillslut trotsade vi vädret och tog en promenad upp till solariet, båda hade mental breakdown på sitt hål men vi valde att skratta åt det istället. Men det var nära att jag började tjura för att allt kändes så hopplöst haha! Så jävla misslyckade men det är smällar man får ta liksom. Kul har vi! Det var hur skönt som helst att sola!
Emma mötte upp oss på vägen hem så det blev att snacka lite skit med henne också innan hon var tvungen att glida hem igen. Så himla skönt att äntligen få prata med någon och inte bara bära på skiten ensam!
Nu ska jag sätta mig och plugga lite natur tänkte jag, koppla bort tankar ännu ett tag till..
Nackdelen med det är att alla tankar kommer när jag ska sova istället, vilket resulterar i en sömnlös natt! ej okej,
Slänger väll in en nattbloggning sedan med lite mer intressant läsning kanske!
puss
Vaknade med tårar, hatar mardrömmar!
Idag vaknade jag utav att jag grinade, usch det måste vara det värsta sättet att vakna på. Särskilt eftersom att när man precis har vaknat så vet man inte om man har drömt eller om det faktiskt har hänt på riktigt. Men som tur var så var allting en dröm. Men när jag tänker efter så återspeglade den faktiskt nästan bara saker som har hänt på riktigt, bara under lite andra omständigheter. usch, och den obehagliga känslan släpper inte heller..
Det är som en ständig oroskänsla ligger och väntar på att något ska hända, men jag vet inte vad! less jag blir,
Jag försöker koppla bort genom att städa och plugga lite, går väll sådär kanske, men skönt att få fräscht!
Fast måste ju säga att min rum aldrig är smutsigt, usch, utan det ligger bara kläder precis överallt. fattar inte!?, Jag skulle aldrig kunna bo smutsigt och med grejer överallt, nej rent ska det vara!
Ska även ut på en powerwalk lite senare tänkte jag, blir att stanna vid solariet och jobba lite på brännan också. Det är så himla skönt att ligga där och lyssna på musik, total avslappning.
Senare blir det en sväng till gymmet också. Blir att springa en sväng och köra lite fys, underbart skönt!
När jag vaknade så kände jag verkligen hur mycket jag skulle behöva träffa min älskling idag. Men han var upptagen med annat tyvärr. Hade verkligen behövt känna hans närhet.. Men förhoppningsvis så kanske jag får träffa honom i morgon om han vill det.
Nu ska jag fortsätta med att tvätta och bädda rent, hihi riktig hemmafru!
PUSS
2 veckor kvar till Turkiet,
Idag är det exakt två veckor kvar tills vi åker till Turkiet, blir party staden Alanya! Hela klassen (i princip) ska med och det kommer bli så sjukt roligt verkligen. Men det jag längtar mest till är att bara få ligga på standen och ta det lugnt i solen samtidigt som jag blir brun och lyssnar på musik. Åh. Det kommer bli så underbart!
Vi på vårat rum har bestämt oss för att inte laga någon mat då vi bor på lägenhetshotell, utan vi kommer köpa den mat vi vill ha ute. Så himla skönt att slippa tänka på att handla plus att vi alla ska försöka komma överens om något. Nej det blir lättare att äta ute helt enkelt.. Jag vet inte varför men jag tappar verkligen all aptit när jag är utomlands. Sist jag var i Turkiet levde jag på samma sallad varje dag hela veckan, mums!
Jag kan dock inte sluta tänka på hur mycket jag kommer sakna min pojkvän, usch, får ont i magen när jag tänker på det. Och det blir ju inte bättre på grund av mina vänners klumpiga kommentarer. Men jag vet att jag klarar det! Även om det kommer göra så sjukt ont att säga hejdå...
Idag har jag varit i skolan på förmiddagen men slutade innan lunch, älska tisdagar har bara en lektion.. Efter det åkte jag direkt till gymmet där jag sprang 50 minuter och körde fys i 30 min. Hade velat köra längre men hann inte eftersom att jag skulle med bussen till min älskling hihi! Vi tog det lugnt hemma hos honom ett tag sedan åkte vi in till stan för att umgås lite med de andra. Kände att jag inte var allt för social, tråkig som jag är, men jag är verkligen så himla trött. Känner mig verkligen totalt utmattad i hela kroppen. ge mig sömn.. Fick ett sms av en vän när jag satt på bussen på vägen hem. Det sved lite i hjärtat men jag är så himla tacksam att hon berättade. Usch att allting ska vara så svårt hela tiden, känner att jag tappar hoppet mer och mer..
Nu ska jag krypa ner i sängen och prata lite med Tony, mitt hjärta.
natti natti,
lite bilder från förra turkiet resan,.
vilken dag,
Höjdpunkten på dagen var nog när jag köpte med mig en sallad (Vivaldi) till skolan. Tänk att något så litet kan göra så mycket. Men eftersom att det var dagens höjdpunkt så kan ni förstå att den här dagen verkligen varit hemsk. Vi gjorde inte allt för mycket i skolan, hade en inte alltför förberedd redovisning om blodomloppet men det gick väll helt okej. Åkte direkt från skolan vid 4 för att börja jobba vid halv 5, tungt. Hade verkligen ingen lust någonstans, kändes som att jag inte var närvarande i min egna kropp för fem öre..
Mötet på morgonen tog verkligen all energi, känner mig tom, vet inte varför, men jag hoppas verkligen att det här är början på något bra. Som jag har kämpat för det här verkligen! Finns inte ord..
Nu sitter jag här och väntar på att min pojkvän ska äta klart så att vi kan prata lite, känns behövligt.
Under tiden så pluggar jag lite natur till provet på fredag. Missade ett prov för länge sedan så ska göra det nu.
Och om jag ska vara helt ärligt så var det en lättnad att öppna boken och börja skriva, helt plötsligt fick jag något att fokusera på och som håller alla andra tankar borta, underbart! Så nu jävlar blir det plugga av vill jag lova.
natti
smärta,
Som ett slag över hjärtat att höra de orden du sa till mig.
Jag visste inte att du upplevde det som jobbigt när jag hörde av mig.
Jag går runt och verkligen väntar tills jag får höra din röst nästa gång.
Jag visste inte att du såg på det på ett helt annat sätt.
Om det verkligen är så du upplever det så har jag verkligen misslyckats.
förlåt, men fan vad ont det gjorde!
Trött tjej,
Sitter på jobbet, tar en kort paus bara för jag vill verkligen bli klar så fort som möjligt idag. Då ska jag åka direkt hem, stänga in mig på mitt rum, släcka alla lampor, lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet.. För jag vet inte vart jag ska ta vägen snart. Jag har så mycket tankar och känslor inom mig, känns som att jag sprängs när som.
Just nu skulle jag verkligen behöva världens största kram, för jag känner mig så sjukt jävla ensam verkligen. Vad spelar det för roll att jag har mycket människor runt om kring mig hela tiden, så länge jag känner att jag inte passar in?! Förlåt att det blir många depp inlägg just nu men det är så här det ligger till, alla har sina perioder..
Jag saknar verkligen min pojkvän när jag sitter här på jobbet, försökte slå en signal nyss och berätta det, det gick väll sådär. Hann aldrig riktigt säga det jag ringde för att säga, menmen..
Just nu krävs det så himla lite för att jag ska bli ledsen, men det krävs också lite för att göra mig glad. Fick ett sms av en vän tidigare som gjorde mig helt varm i hela kroppen. Det är sådanna små saker som gör min dag! Ett enda litet sms kan göra så himla mycket verkligen. Det behöver inte vara någon uppsats utan enkla ord som faktiskt bevisar att man betyder något för någon och att man faktiskt är älskad. Sådant behöver alla få höra.
Jag är en sådan person som i grund och botten glömmer bort mig själv för att jag sätter andra framför. Vilket kanske inte är så jätte bra men att se mina vänner och nära glada får mig att må bra! Jag älskar att överaska och skämma bort de jag älskar. Därför är det svårt för mig att inse att alla inte fungerar som jag, men det betyder ju inte att man är mindre älskad. Även om det är svårt att inse ibland,
Nu ska jag försöka koppla bort alla tankar genom att stoppa musik i öronen och fortsätta jobba.
Förhoppningsvis så kanske jag får något gulligt sms från min älskling, det skulle verkligen behövas!
PUSS
Sår som aldrig läker,
I kväll när jag satt på bussen på väg hem från min pojkvän så började en låt spelas i mobilen. Det var riktigt länge sedan jag lyssnade på den låten, jag har liksom alltid klickat förbi den. Men nu lyssnade jag på hela och alla minnen började spelas upp i mitt huvud. Och jag kan säga att det inte är några trevliga minnen, usch!.
Jag kände verkligen hur hatet växte fram i mig och tårarna började rinna. Vad är det som ger en människa rätt att förstöra någon annans liv?! Det finns hårdare slag än de fysiska och ärren där efter sitter alltid kvar. Ord och handlingar som jag inte förstår hur man kan utsätta en annan människa för. Det finns mycket man bara kan ruska av sig och inte bry sig om, men det finns saker som borrar hål i hjärtat, på riktigt. Och dessa hål blir man påmind om hela tiden, de finns alltid där. Men om man har tur så har det börjat bildas en skorpa på såret och smärtan förvandlas bara till en påminelse, att aldrig hamna där igen.
Jag har varit med om saker som gjort att jag helt tappat förtroende för andra människor. Det krävs oändligt med tid för att jag ska kunna lita på en människa och verkligen känna att det här är någon jag vill stå nära. Många ser mig nog som en väldigt öppen person men sanningen är att näst intill ingen känner mig. Jag har tappat förtroendet för näst intill allt, och det är på grund av andras människors handlingar. Handlingar som har varit så uppenbara att såra men som ändå har genomförts, respektlöst, jag blir fan rädd när jag tänker på det.
Otrohet är något som verkligen skadar en människa, om känslorna verkligen var äkta. Hur ska man kunna lita på någon över huvudtaget om den man älskar mest utav allt och litar på till hundra procent sviker en?!
Hur ska man någonsin kunna lita på någon? hur ska man övertala sig själv att våga lita på någon? Det går, men det är näst intill omöjligt. Så mycket för man lida för att en annan människa handlar idiotiskt och respektlöst!
Fast det har gått flera år så sitter det hela tiden kvar som en påminelse. fuck it!
Rädsla är det enda man känner, att hamna där igen om man anförtror sig åt någon annan. Men man kan inte gå runt och vara rädd resten av sitt liv. Tänk så mycket underbart man skulle missa. Jag är så himla glad att jag insåg det, för om jag inte hade gjort det så skulle jag inte ha Tony vid min sida nu! En helt underbar kille som verkligen får mig att känna mig speciell och behövd! Jag vågar till och med säga att jag älskar honom, för det gör jag! Jag trodde aldrig att jag skulle uttala de orden igen, men nu vill jag inget hellre!
Saken är den att det inte bara är jag som drabbas, utan även Tony. Förstå hur jobbigt det måste vara att ha en flickvän som tappat förtroendet för allt och alla, särskilt när han inte har gjort något personligen. Jag tycker verkligen synd om honom för det här har verkligen ingenting med honom att göra, men endå drabbas han. Jag önskar jag kunde överföra mina känslor till honom så att han lättare kunde förstå varför jag reagerar som jag gör. Varför det blinkar och skriker stopp i min hjärna i vissa speciella situationer...
Jag blir så jävla förbannad på den ständiga oron som finns inuti i mig, bara på grund av en annan människas idiotiska handlingar. Du gav mig sår som aldrig riktigt kommer läka.. Jag kommer att få bära på samma jävla rädsla till den dagen då någon verkligen bevisar motsatsen. jag hatar dig.!
Men att träffa Tony var det bästa som kunde hända just nu! Han får mig verkligen att börja tro igen, tro på att det faktiskt finns äkta människor.
Jag älskar dig Tony Rantakare <3
