Liitenbrunett

De senaste dagarna har varit hemska och jag har inte haft någon lust till någonting, där av inga inlägg här i bloggen. Egentligen vill jag inte ens ta upp det här i bloggen eftersom att jag då ger den här äckliga människan precis det hon vill ha, uppmärksamhet. Jag kan inte sätta ord på känslorna som finns inuti i mig just nu.
Jag har nog jobbigt som det är och behöver ingen äcklig liten brud som lägger sig i mitt och min pojkväns privatliv. Det går massa rykten som ni alla säkert redan har hört, skulle inte förvåna mig om ni vet mer än vad jag gör, men lika bra det, för jag vill inte höra mer.! Jag har hört så det räcker och har kunnat dra egna slutsatser utefter det, mer än så behövs inte.
Ett förhållande bygger på tillit till varandra och det visar sig ganska snabbt om det missbrukas. Jag väljer att lita på min pojkvän för att jag älskar honom, om det är rätt val kan jag aldrig veta i förväg, men det är det här som känns rätt och därför tänker jag inte låta någon annan påverka det. Att lita på en annan människa är bland det svåraste man kan göra. Men man måste helt enkelt. Jag släpper inte in många människor i mitt liv, men de få som släpps in har jag väldigt svårt att släppa ut igen. Jag skulle aldrig svika eller missbruka den tillit de ger mig, och jag hoppas av hela mitt hjärta att de aldrig skulle göra det mot mig.
Jag förstår inte hur man kan finna nöje i att förstöra för en annan människa, vad är det för låtsasvärld man lever i då?! För det är precis vad den här lilla bruden gör, lever i en låtsas värld. Kantad med osäkerhet, bekräftelsemani och kondylom, det kan inte vara lätt. Jag förstår nu varför alla rynkade på näsan när jag nämnde hennes namn, men precis som med alla andra så ville jag skapa mig en egen uppfattning om henne. Och hon har gjort väldigt klart för mig och alla andra vad hon är för en äcklig patetisk människa. Till skillnad från de rykten hon startar så vet jag att det ligger sanning i de rykten som finns runt henne, hon har själv skapat dem, man kan ju hoppas att det är omedvetet.
Jag såg äckelbruden på stan idag, dock hann hon försvinna innan jag hann i fatt henne. Jag hade gärna talat om för henne hur min uppfattning om henne ser ut, och jag lovar att hon inte skulle vara den enda som hörde. Hon sitter bakom sin dator och kan skriva allt möjligt, till och med till mina vänner (!!!!?) jag skulle hellre höra allting ansikte mot ansikte. Får väll hoppas att hon nått upp till någon slags mognads nivå och klarar av det.
Så, nu är detta ett avslutat kapitel och jag hoppas hon njöt av stunden i rampljuset!
Dags att jobbba,
PUSS

Jag älskar dig Tony Rantakare <3