En låt får duga,
I'm so tired of being here
Suppressed by all my childish fears
And if you have to leave
I wish that you would just leave
Your presence still lingers here
And it won't leave me alone
These wounds won't seem to heal
This pain is just too real
There's just too much that time cannot erase
When you cried I'd wipe away all of your tears
When you'd scream I'd fight away all of your fears
And I held your hand through all of these years
But you still have
All of me
You used to captivate me
By your resonating light
Now I'm bound by the life you left behind
Your face it haunts
My once pleasant dreams
Your voice it chased away
All the sanity in me
These wounds won't seem to heal
This pain is just too real
There's just too much that time cannot erase
When you cried I'd wipe away all of your tears
When you'd scream I'd fight away all of your fears
And I held your hand through all of these years
But you still have
All of me
I've tried so hard to tell myself that you're gone
But though you're still with me
I've been alone all along
When you cried I'd wipe away all of your tears
When you'd scream I'd fight away all of your fears
And I held your hand through all of these years
But you still have
All...of me
All...of me
All...of me
All.........
http://www.youtube.com/watch?v=_tCoDtqZo14
Spännande vecka,
Nu är det verkligen inte långt kvar till studenten, 12 dagar om jag inte har räknat helt galet. Och fram till dess händer det en massa roliga saker som jag verkligen ser fram emot. Äntligen är skolan över efter 12 års arbete. Jag kan inte med ord beskriva hur skönt det känns verkligen, känslan av att stå där på vagnen kommer att vara obeskrivlig.. I veckan har vi utklädnadsshow och det kommer bli så jävla roligt verkligen. Trots att man kommer skämma ut sig totalt när man står där på scenen och uppträder för hundratals människor så känns det inte som att det gör så mycket. Det är bland de sista sakerna vi gör tillsammans så varför inte göra det ordentligt liksom hehe! Kommer bli gaaalet,
Idag vaknade jag ganska sent men det berodde på att jag inte somnade förens vid halv sex i morse. Jag kunde helt enkelt inte somna, det kändes som att mitt huvud var fullproppat med tankar och frågor som bara ville ut. Jag pratade i telefon i nästan 2 timmar, så jävla skönt att jag har dig vid min sida! Saknar dig så vännen <3
Just nu befinner jag mig i en rätt jobbig situation. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Det blir för mycket helt enkelt. La mig i solen nu på eftermiddagen och läste lite, det var riktigt skönt vill jag lova. Nu har jag precis hjälpt mamma med maten och snart ska jag bege mig till gymmet. Jag har bestämt mig och jag ska lyckas!
Slänger nog in ett inlägg lite senare, har allt för mycket tankar i mitt huvud..
Tjaarå!
en evig längtan, <3
Nattliga tankar som vanligt,
Som många nog redan vet så är det jag och Tony igen. Jag vet att det inte gillas i många ögon men jag hoppas att mina vänner kan lita på mig och acceptera mitt val, för jag har mina skäl och ska inte behöva försvara mig. Jag hoppas också att vårat förhållande ska respekteras av alla. Jag vet att mer än en tjej skulle vilja ha mig ute ur bilden och det är verkligen så jävla synd att man inte kan respektera andra människors förhållande. Jag vet själv att man inte kan styra sina känslor men ibland kanske man helt enkelt blir tvungen att acceptera att man inte kan ge utlopp för dem. Jag kan inte förstå hur man som tjej tänker när man raggar på en kille som är i ett förhållande, eller tvärt om. Det är så himla respektlöst och det äcklar mig nästan mer än allt annat.. Usch skärp er!
Precis det här hände dagarna då jag och Tony gjort slut. Jag öppnar mig och berättar i tårar hur mycket jag älskar Tony inför bland annat den här tjejen. Hon sitter där och tröstar mig för att sedan dagen efter ge honom en puss. Även om den inte hade någon betydelse för Tony så, Helt ärligt, så jävla äcklig stil! Förlåt mitt ordval men jag vet inte ens vad jag ska säga. Alltså, hur tänker man då? Eller rättare sagt, tänker man? Det fick verkligen mina tankar om den här tjejen att sjunka till noll. Jag har absolut ingenting emot henne annars eftersom hon är mycket trevlig och söt. Men så gör man bara inte. ofattbart.. Jag skriver inte det här för att jag vill tjaffsa, för det är verkligen det minsta jag vill, känns som att jag växte i från det stadiet för ett bra tag sedan. Jag skriver det bara för att få ur mig det så att jag inte behöver slösa energi på det.
Det jag egentligen bara vill ha sagt är att jag hoppas att ALLA respekterar vårat förhållande.
Nu ska jag ta och krypa ner i sängen för att växla några ord med min pöjk.
Natti natti bitches <3
jag älskar dig <3
Trött tjej,
Idag hade vi som sagt inga lektioner utan vi övade bara på utklädnadsshowen och jag tror faktiskt att vi börjar få till det ganska bra. Haha ah. Nu har vi en hel dans som alla kan rörelserna till, nu gäller det bara för alla att sätta dom också, lite svårare kanske. Men jag måste säga att alla är förvånandvärt duktiga faktiskt haha!
Vi övade väll i princip non stop i två timmar men det var bara roligt att göra någonting alla tillsammans. Efteråt gled jag ner på stan för att köpa med mig en sallad (Vivaldi hihi) som jag tog med mig till gymmet. Orkade dock inte äta upp hela salladen, det blev nästan halva kvar, vilket det inte brukar bli.. Hmm inte bra..
Trodde inte att jag skulle orka med så mycket på gymmet idag så tog det rätt lugnt. Sprang en halv timme och körde en halv timme fys. Har ju som sagt mått rent åt helvete enda sedan jag fick den där attacken och ambulansen fick komma. Så jag ville inte riskera något eftersom att jag heller inte har ätit eller sovit i princip. Men det kändes hur skönt som helst att vara tillbaka på gymmet :)
Nu ska jag ta och sätta mig och skriva ett arbete som ska vara inne i morgon!
Good morning sunshines!
I natt är första natten på precis en vecka då jag har fått sova mer än 2 timmar i snitt. Och jag kan säga att det var så grymt jävla skönt att äntligen få sova ut. Mycket av det beror på att jag har ändrat mitt tankesätt men också samtalet som jag hade under större delen av kvällen igår. Det måste ha varit det sjukaste samtalet på bra länge vill jag lova, men känslan av att kunna skratta utan att fejka var som en befrielse. Väldigt länge sedan jag skrattade så mycket, väldigt länge sedan jag skrattade över huvudtaget. Stundtals spårade samtalet ur så tårarna rann på mig för att jag skrattade så mycket. Men det blev också en hel del deep talk om livet och vart vi står nu. Finns nog ingen jag kan vara så öppen emot!
Åh vad jag verkligen önskade att jag var där hos honom, det hade varit det ultimata just nu! Bara vara, umgås och inte känna någon press någonstans. Trots allting så lyckas han alltid få mig på bättre tankar. Jag fick somna med ett leende på läpparna och det var alltför länge sedan.. Jag till och med vaknade med ett leende. TACK! <3
Snart ska jag ta och hoppa in i duschen och fixa lite, är ju ledig idag egentligen men vi ska ta oss in till skolan och öva på dansen till utklädnadsshowen. Det var riktigt roligt igår och jag tror nog att det kan bli bra tillslut. Blir väll att öva i några timmar och efter det tänkte jag ta mig till gymmet och pumpa lite hehe! Tänkte springa en timme och sedan köra fys en och en halv timme, ser verkligen fram emot det! Så himla skönt verkligen,
Får se vad som händer framåt kvällen, har ingen anning faktiskt och för en gångsskull är det faktiskt skönt!
En på miljonen!
Det kommer och går så mycket människor under ens liv, hela tiden passerar det nya och ibland släpper man greppet om andra. Men jag tror de flesta vet vad jag menar när jag säger att det finns människor som för alltid kommer att förbli speciella. Då menar jag inte det här "FÖR ALLTID" som alla fjortisar använder sig utav, utan jag menar helt enkelt för alltid. En människa som verkligen har lämnat avtryck i ens hjärta. Det behöver inte vara kärleksmässigt, utan en människa man älskar för att den är den helt enkelt.. En på miljonen helt enkelt!
Det finns en person i mitt liv som har just den här platsen, han byter jag inte ut mot någon guld i världen. Det spelar ingen roll om vi bor i olika delar av Sverige, om vi inte har daglig kontakt, för jag vet vart jag har honom.
Jag tänker på honom varje dag och det var alldelles för länge sedan vi träffades. Om det är någon som verkligen kan få mig att fortsätta kämpa så är det han. Finns ingen som kan få mig att må så bra som han gör!
Min egna solstråle, jag älskar dig E.M.T! <3
för mycket tankar,
Jag har tvekat lite på om jag egentligen ska blogg just nu, för just nu befinner jag mig i en fas där mitt liv är näst intill outhärdligt. Jag har fått flera kommentarer om att mina inlägg skulle vara deppiga, att jag ska sluta tycka synd om mig själv. Men sen kom jag på att det här faktiskt är min blogg, att jag får skriva om precis vad jag vill. Jag tvingar aldrig någon att titta in här och läsa. Man har ett val om man vill klicka in eller inte, så är det!
Och angående att jag skulle tycka synd om mig själv för att jag skriver ut hur jag känner tycker jag bara är konstigt att någon påstår. Att skriva ut mina känslor är ett sätt att bearbeta dom för mig. Och att jag väljer att göra det offentligt är för att många sitter i liknande situationer som mig och kan förhoppningsvis hitta något användningsbart i det jag skriver. Som sagt ingen är tvingad till att läsa och aldrig att jag skulle kräva att någon ska tycka synd om mig!
De senaste dagarna har allting varit upp och ner. Som många vet så är jag numera singel. Och aldrig i hela mitt liv trodde jag att det skulle påverka mig så här mycket, jag trodde faktiskt att jag var starkare än så här. De fyra senaste dygnen har jag samanlagt sovit ungefär 6 timmar och har i princip inte fått i mig någon mat alls. Det har resulterat i att jag tappat greppet totalt om allting. Jag har inte kunnat ta mig till skolan, jag har inte ens kunnat umgås med mina bästa vänner. Det känns som att jag tagit ett kliv ut ur min egna kropp, ingenting spelar någon roll längre. Detta beror absolut inte bara på det som hänt mellan mig och Tony, men det var väll den här händelsen som liksom bröt loss allting. Den sista lilla muren jag hade kvar, det allra sista jag höll mig fast vid.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte hade ljuspunkter i mitt liv, men det känns inte som att de är tillräckligt starka för att driva mig vidare. Jag vet att allt blir bra med tiden som alla upprepar för mig, men om man aldrig har mått riktigt bra på 13 år så känns det inte som att man orkar vänta så mycker mer. Det gör ont att lägga sig för att sova och veta att man kommer vakna upp morgonen efter och må dåligt, vem vill vakna upp till en sådan dag liksom. Under alla dessa år kan jag inte ens förklarar hur mycket jag kämpat och jobbat med det här, hur mycket hjälp jag fått av läkare, psykologer och beteendemedvetare. Och främst av vänner och familj. Men det är som att det sitter en spärr någonstans som gör att jag aldrig kan få må riktigt bra. Och med risk för att jag kommer få ta skit för det här men det är så himla orättvisst. Det har hänt så mycket saker som jag inte har kunnat påverka, men som endå har drabbat mig oerhört hårt. Och jag har kämpat så hårt i alla år, men att behöva kämpa varje dag, 7 dagar i veckan, 12 månader per år i 13 år tar på krafterna. Och jag känner nu att mina krafter är slut, hur mycket jag än vill orka. Det sägs ju att hoppet är det sista som lämnar människan, jag har tappat hoppet!
Igår kväll samlade vi ihop gänget för att grilla och umgås ute på klipporna vid vattnet. Jag vet att om det är några som kan få mig på andra tankar, om än för någon minut så är det dom. Stundtals så kände jag till och med att jag kunde le utan att det orskade någon smärta. Men jag var tvungen att gå ifrån och sätta mig på klipporna för mig själv. Jag kunde helt enkelt inte sitta bland de andra och skratta, det gick bara inte. Satt på klipporna ett bra tag, det var många tankar som svepte förbi i mitt huvud, på något sett var det skönt att sitta där och bara titta ut över vattnet. Det var våran plan för helgen, min och Tonys, vi skulle ha haft en myskväll nere vid vattnet bara han och jag. Det var till och med hans idé, men jag fick helt enkelt följfölja den utan honom..
Jag förstår inte hur man kan gå från att älska en människa till att helt plötsligt stänga av helt. I min värld är det inte ens möjligt. Men vi är alla olika och förhoppningsvis så älskade han mig lika mycket som han sa att han gjorde. Lyckades ta några bilder igår så tänkte lägga upp dom..
PUSS
Mycket som hänt,
Det var ett tag sedan jag skrev sist, och det har hänt så sjukt mycket saker så jag knappt vart jag ska börja. Men jag tror jag börjar med Turkiet resan. Först måste jag bara säga att jag har sån himla tur att jag hamnat i den klass som jag gjort, hur sköna människor som helst verkligen, just love it!
Bussen mot Arlanda gick halv 4 på morgonen så vi var rätt slitna när vi kom fram till hotellet senare under dagen. Men gud så härligt det var att stiga av planet och känna sol och värme, som jag har saknar det hihi! Jag kände verkligen hur jag behövde den här resan på ett sätt. Den fick mig verkligen att koppla av, tror aldrig jag har tagit det så lugnt utomlands som jag gjorde nu. Fast jag ljuger ju om jag säger att det var lugnt hela tiden hehe! Blev några utgångar på lite olika uteställen och jag måste säga Västerås nattliv har lite att leva upp till hehe..
Dagarna spenderade vi vid poolen eller med olika aktiviteter som typ volleyboll på stranden, thats nice! Det blev inte så mycket shopping för min del, faktiskt bara ett par converse. Sedan köpte jag ett par WE-shorts och en lacoste parfym åt Tony på flygplatsen. Ville inte köpa i butikerna där nere för då vet man aldrig kvaliten på sakerna. Men jag hoppas verkligen att han blev glad för det var ju inte jätte billigt hiho. Men det är han värd!
Det blev några galna partynätter trots att jag tro det eller ej inte var taggad på det alls faktiskt. Saknade Tony så otroligt mycket, usch, det är läskigt hur fäst man kan bli vid en annan människa alltså..
En utav dagarna hyrde vi en båt för endast oss i klassen som vi tog ut på havet där vi solade och badade. Eller, alla andra badade inte jag hehe! Fortfarande lite för kallt fegis som jag är..
Hur underbart som helst med strålande sol, underbara vänner och musiken som pumpade från hela båten!
Tänkte att jag slänger upp lite blandade bilder i slutet av inlägget.
När jag kom hem från Turkiet spenderades de närmsta dagarna tillsammans med Tony, usch så saknad han var. Var nice att träffa alla i Enköping också, så himla gulliga hela högen. Var fest samma kväll jag kom hem så ingen vila där inte, trots att jag var helt slut efter alla timmar på buss och flyg.
Vi kom ju hem i onsdags och i fredags var det min födelsedag, då var man 19! Och jag vet att det är vääldigt många som har funderingar och frågor om just min födelsedag, särskilt alla här hemma i Västerås. Planen var att jag och Tony skulle åka hem till mig för att äta födelsedagsmiddag som min underbara familj ordnat. Men först tänkte vi mellanlanda lite snabbt i Enköping för att folk ville säga grattis till mig. Så det gjorde vi. Men vi hann knappt ut ur bussen innan det var bråk som slutade på polisstationen för Tony och de andras del. Mitt i allt glömde Tony sin påse på bussen med parfymen han fått av mig och lite andra saker, typiskt :(
Eftersom att polisen inte kunde ge oss någon tidsuppfattning så var det bara att vänta, vilket vi gjorde i 3 timmar. Det resulterade i att jag missade middagen hemma, vilket gjorde mig väldigt ledsen faktiskt. Men jag missade även mitt egna födelsedagsfirande på Strike med mina underbara vänner. Så det var bara för dom att boka av. Usch vad jag kände mig som en riktigt dålig vän, har fortfarande sjukt dåligt samvete även fast jag vet att jag inte kunde påverka situationen. Jag antar att mina brudar i Enköping tyckte synd om mig för helt plötsligt fick jag ett sms där det stod att jag skulle komma och att de hade en överraskning. Så jag mötte upp dem och vi gick till en pizza där de hade dukat upp med papperstallrikar och bjöd på kladdkaka, hur gulligt var inte det! Till och med killarna sjöng för mig utanför polisstationen, snacka om att göra det bästa av situationen, kärlek!
Lite senare mot kvällen kom det helt plötsligt över mig att det var min födelsedag och att allt blivit kaos så det slutade med att jag började må jätte dåligt. Det gick så långt att jag började hyperventilera efter luft men fick känslan av att jag inte fick någon, vilket gav mig panik. Jag vet dock att jag svimmade till tre gånger men vaknade väldigt fort. Som tur var uppfattade Milaja väldigt fort vad som hände och med hjälp av Tony fick de ner mig på en bänk och ringde ambulans. Usch jag kommer verkligen inte ihåg någonting men det låter lite halv läskigt när jag tänker på det nu. Men med Tony och Milaja vid min sida så kunde ambulanspersonalen lugna ner mig och jag kunde andas relativt normalt igen. Nu till något helt sjukt (som om det andra var normalt) medans jag får hjälp av ambulanspersonalen så är det någon jävla idiot (!!!!!) som tar min mobil OCH går ner i min väska och tar min plånbok. Hur fan tänker man då, är man så fattig och kass att man måste gå på människor som svimmat?!
Fan vad förbannad jag är verkligen! riktigt jävla less..
När allting lugnat ner sig lite så upptäcker vi att en brud jag och många andra mycket gärna vill prata med befinner sig på samma parkering. Arg som jag var gick jag rakt fram till henne och berättade precis vad jag tycker om henne. Det behövdes bara tre enkla ord, inte så svårt att lista ut av jag sa kanske. Vi bestämde oss för att prata lite med den här bruden men helt plötsligt hade hon inte så mycket att säga längre. Det är tydligen inte lika lätt att prata face to face som det är att sitta bakom sin skärm och skriva upptäckte vi. Helt plötsligt försvann den kaxiga attityden och framför oss satt en tjej i tårar, jag tyckte inte synd om henne.
Efter att jag sagt (skrikit) vad jag velat, dock långt ifrån allt vill jag lova, så bestämde jag och Tony för att ta bussen hem till honom. Kvällen slutade så bra som den kunde efter en helvetes dag.
Det roliga var att jag sa på morgonen att det skulle bli min bästa födelsedag någonsin, lite komiskt faktiskt.
Imorgon är jag ledig skönt nog, kan verkligen behöva sova ut lite. Tydligen är Tony också det men det sa han inte förens nu, den sög ju, annars hade vi kunnat spendera natten tillsammans. Men vi har sagt att han ska komma till mig i morgon iaf, får hoppas att han gör det. Rätt säker på att så blir det inte!
Natti,
Mycket som ska göras,
Har några nyinköpta klänningar som jag tänkte inviga annars får jag se vad jag tar med mig. Känner på mig att jag kommer få packa om hur många gånger som helst och välja bort både ett eller två par skor, suck! Måste se till så att jag har lite plats över också så jag kan ta med mig något fint hem till mina underbaringar här hemma!
Ska fixa klart lite i skolan sedan åker jag ner på stan för att hämta ut pengerna och fixa det sista. Ska se om jag kan hitta en till bikini att ta med. Sedan är det lite små saker som måste köpas in. Tur man är tät ehehe! ;)
Det är med blandade känslor jag kommer sätta mig på planet. Det kommer bli underbart och ett helvete.
Jag vet att människor kommer ta chansen att försöka förstöra saker jag byggt upp här hemma. Det är så jävla synd verkligen, men jag vet vart jag har mina vänner och min pojkvän, det räcker för mig :)
PUSS
