Fredag igen,
Då var det fredag igen och planerna är än så länge lite osäkra, inte helt omöjligt att det blir utgång med brudarna!
Jag har precis kommit till Sebbes lägenhet (!!) efter att ha varit förbi på hans kontor och sagt hej. Slutade med att jag och hans kollegor köpte med oss sallad från Vivaldi och tog med oss upp till kontoret, trevligt!
Sov verkligen jätte dåligt i natt och hade världens klump i magen när jag vaknade som vägrade att släppa så det var skönt att möta upp Sebbe och få lite kramar och pussar, det behövdes och jag känner mig mycket bättre nu..
Men känslan sitter fortfarande kvar där inne och blossar upp då och då. Usch vad jag hatar det här!
Fick bita mig i tungan för att tårarna inte skulle rinna idag på bussen. Så jävla illa verkligen..
Jag hatar att jag ska behöva må så här och jag hatar ännu mer att det inte är jag som har satt mig i den här situationen. Ingen människa borde kunna ta sig rätten till att förstöra någon annans liv..
Det finns något som verkligen skulle kunna få mig på banan, något som skulle kunna få mig taggad på livet igen, för jag måste erkänna att jag just nu är förjävla otaggad, men det är tyvärr inte någon möjlighet för tillfället..
Ni vet lite som en dröm som ligger så pass nära att man kan ta på den, men man vet att den inte kommer slå in.
Och det gör förjävla ont måste jag säga!
Känns inte som att jag borde blogga mer just nu,
Jag har precis kommit till Sebbes lägenhet (!!) efter att ha varit förbi på hans kontor och sagt hej. Slutade med att jag och hans kollegor köpte med oss sallad från Vivaldi och tog med oss upp till kontoret, trevligt!
Sov verkligen jätte dåligt i natt och hade världens klump i magen när jag vaknade som vägrade att släppa så det var skönt att möta upp Sebbe och få lite kramar och pussar, det behövdes och jag känner mig mycket bättre nu..
Men känslan sitter fortfarande kvar där inne och blossar upp då och då. Usch vad jag hatar det här!
Fick bita mig i tungan för att tårarna inte skulle rinna idag på bussen. Så jävla illa verkligen..
Jag hatar att jag ska behöva må så här och jag hatar ännu mer att det inte är jag som har satt mig i den här situationen. Ingen människa borde kunna ta sig rätten till att förstöra någon annans liv..
Det finns något som verkligen skulle kunna få mig på banan, något som skulle kunna få mig taggad på livet igen, för jag måste erkänna att jag just nu är förjävla otaggad, men det är tyvärr inte någon möjlighet för tillfället..
Ni vet lite som en dröm som ligger så pass nära att man kan ta på den, men man vet att den inte kommer slå in.
Och det gör förjävla ont måste jag säga!
Känns inte som att jag borde blogga mer just nu,
Kommentarer
Trackback