Liitenbrunett

Det har varit en känslomässigt laddad kväll med mycket tårar, många tunga saker har diskuterats. Men jag är absolut inte deppig, snarare tvärtom, bara skönt att få ur sig skiten. Har tagit allt för mycket skit på sistonde (!)
Ikväll sover jag hemma, har ju i princip inte gjort det alls den senaste tiden eftersom att jag sovit hos Sebbe.
Men det kan vara bra att vara ifrån varandra lite också, och jag saknar min älskade familj..
Så mycket som vi har kämpat tillsammans, så mycket som vi har gått genom under alla år!
Som sagt så blev det en pratstund med mami och papi och det var efterlängtat. Det var riktigt länge sedan vi faktiskt kunde sitta ner och prata utan att det slutade med att vi skrek åt varandra och flydde som ovänner.
Usch så många tårar som runnit på grund av det, jag skulle kunna fylla hela Östersjön..
Vi kanske också behövde vara ifrån varandra för att få ett annat perspektiv på saker och ting. Jag känner att min relation till mina föräldrar har förändrats till något bättre och det är otroligt skönt.
Nu känner jag att det här inlägget blir väldigt personligt men så kan det bli ibland..
Just nu sitter jag i min säng och inser hur mycket vårat hus betyder för mig, och snart flyttar vi, usch!
Det här har varit min fristad och innanför mina väggar har jag kunnat vara mig själv och gjort vad jag vill.
För helt seriöst, hur många av er där ute kan helt ärligt säga att de är sig själva helt och hållet bland folk?!
Det tror jag att ingen är, hur liten skillnaden än må vara..
Det senaste året har jag vuxit så otroligt mycket i mig själv, inga synbara förändringar men jag känner av det hela tiden vad jag än gör. Jag kan inte säga att jag är glad över hur jag har vuxit upp men det har gett mig en mognad som många aldrig kanske uppnår. Nu pratar jag inte om någon mognad som syns, eller som kanske märks av i vardagliga samtal, eller en fredag när alkoholen har gjort sitt...
Utan en helt annan mognad, och ni som känner mig (på riktigt) vet vad jag pratar om..
Att växa till sig och mogna som människa handlar absolut inte om att växa upp och bli tråkig.

---

Från det ena till det tredje så vaknade jag tidigt (!!) i morse av att telefonen ringde. Tur att jag bestämde mig för att svara tillslut för det var det bästa telefonsamtalet som jag har haft på länge. Det var en mycket saknad person som har stor del i mitt och min familjs hjärtan. Någon jag tänker på varje dag men inte träffat på över 1 år..
Någon som betyder obeskrivligt mycket för mig och någon som jag bryr mig om av hela mitt hjärta.
Någon som alltid har lyckats sätta ett leende på mina läppar vilka omständigheter än är.
Och denna någon kommer upp till mig nästa vecka ! LYCKAN ÄR OBESKRIVLIG!