Liitenbrunett

Det är dagar som den här, när vädret är äckligt och tråkigt och man kan mysa inne, som alla tankar hinner ifatt en. Vädret påminner en om att hösten snart är här, och vad händer då liksom?! Ingen skola att gå tillbaka till som det har varit de 12 senaste åren, lääääskigt! Fast samtidigt otroligt skönt, för det är inte skolan i sig jag kommer att sakna utan hur den hjälpte mig med att få en struktur i vardagen. Dock kommer jag sakna min underbara klass något så otroligt mycket, det är inte förens nu i efterhand som man inser att man faktiskt "levt" med varandra i flera år. Tråkigt nog kommer man tappa kontaken med flera men det finns vissa jag inte tänker tillåta mig själv att tappa kontaken med (!!!)
Men som sagt det känns läskigt att inte veta vad som händer framöver.. Plugga? Jobba? Australien?
Det sistnämnda är något jag har tänkte på den senaste tiden. Jag har släktnigar där men aldrig varit där och hälsat på, de har alltid kommit hit eftersom att de kommer här ifrån från början. Men det skulle vara en otroligt häftig upplevelse att åka dit och bosätta sig i några månader, kanske under vinterhalvåret eller så.. Beroende på hur länge jag stannar så kanske det blir aktuellt med ett jobb där nere. Jag ska ta och kolla upp vad det finns för olika alternativ.. För just nu känns det inte som att jag har så jätte mycket som håller mig tillbaka här. Men samtidigt så är det inget lätt beslut för det finns vissa saker jag inte vet om jag är redo att lämna än.. Känns inte som att jag är redo att ta det beslut riktigt än, utan det får vänta ett tag till..
Det är så svårt, så stora beslut, särskilt när man inte vet vad man vill.. Just nu känns det som att jag inte vet vad jag vill med någonting. Beslut som skulle vara lätta att fatta annars har helt plötsligt blivit näst intill omöjliga. Just för att jag är rädd att välja fel, och nu tänker jag inte bara på det här med Australien. Utan det gäller nästan allt,!
Jag är så otroligt rädd för att göra något som får mig att falla tillbaka alla de steg jag klättrat upp. Men samtidigt vill jag inte låta rädslan hindra mig från att mig fram i livet..
åååhhå vad jag hatar allt som fick mig att hamna på botten (!!!!)
Det har verkligen förändrat mig..

Nej nu ska jag sätta på lite pepp musik och börja städat lite tänkte jag. Man kanske ska försöka få i sig något att äta också, har inte ätit på hela dagen. Men är inte hungrig och då glömmer jag bort att äta..
Senare blir det att möta upp Sebbe på stationen då han kommer från Göteborg så åker vi hem till honom, mys!
PUSS LINDA
♥