Mental breakdown,
Idag är en sådan dag då jag känner att jag bara vill släppa allt och fly. Eller lite mer realistiskt kanske, gömma mig under täckte och låsa dörren till mitt rum. Samtidigt som jag vill att alla ska lämna mig ifred så vet jag inte om jag klarar av att vara ensam. Då känner jag paniken komma krypandes och jag hatar det..
Igår när vi festade så hände det lite grejer som fick mig ur balans och rubbade hela mig, hade dock inget med alkoholen att göra, för min del.. Saker sas som fick mig otroligt ledsen, men främst uppgiven..
Jag kan tänka mig att folk tycker att det inte var någon stor grej, men samtidigt vet dom inte vad jag har med mig sen tidigare. De har ingen anning om vad jag varit med om eller hur mitt liv har sett ut..
Det var som att spola tillbaka och hela min kropp skrek stop innombors.
Gårdagen färskade upp mitt minne varför jag en gång var så emot alkohol, folk förändras så otroligt mycket!
Men trots det är det fortfarande samma person som står framför en, oavsett hur mycket alkohol man druckigt. Även om det är "alkoholen som talar" så förändrar inte det vem det är som uttalar orden..
Bestämde mig för att ringa hem syster och hennes kompis eftersom att mamma och pappa är på konsert. Kom fram till att jag nog inte vill vara helt själv hemma endå..
