Liitenbrunett

Det blev en spontantripp till en av mina bästa vänner nu över helgen. Det var ett bra tag sedan vi träffades ordentligt så när hon endå var i Västerås för att fixa lite så bestämde vi oss för att jag skulle följa med henne tillbaka. Så himla skönt att lämna Västerås och allt bakom sig för några dagar men det skönaste är endå att träffa bästa Hulda ett par dagar. Att vara här blir som att kliva in i en helt annan värld, det här stället förknippar jag bara med bra saker och jag älskar det. Vi har bara tagit det lugnt i solen, badat och snackat skit. Ïgår red vi en sväng också, det var ett bra tag sedan så det var riktigt skönt. Tidigare blev det ju att man red näst intill varje dag men nu blir det nästan ingenting längre.. Såå det var härligt!
Just nu sitter jag och äter jordgubbar med mjölk och har världens sötaste katt i knät, myspys!
Min mobil dog igår och jag har inte haft alltför bråttom att ladda den om jag ska vara ärlig. Det var så himla skönt att slippa höra den plinga och ringa hela tiden. Jag har absolut ingenting emot att mina vänner hör av sig, det skapar bara ett leende på mina läppar. För de vet vart de har mig och hur mycket press jag pallar med.. Men när folk börjar tjaffsa om onödiga saker eller skapar situationer som inte finns, då kan jag lika gärna ha telefonen urladdad för det orkar jag verkligen inte med. Jag gör mitt bästa för att göra alla till lags men jag kan inte vara överallt på en och samma gång. Det är fysiskt omöjligt! Just nu finns de vissa människor i min närhet som står i full fokus utav olika anledningar och de behöver mig mer än normalt just nu. Och jag tänker finnas där, fullt ut! De flesta förstår det och vet att att bara för att jag inte ringer hela tiden, skickar lika många sms eller finns tillgänglig precis hela tiden så tycker jag fortfarande lika mycket om dem för det. För det här är bara tillfälligt, tills de här människorna kan stå på egna ben igen utan att ramla. Vem vet, nästa gång kanske det är eran tur att snubbla, skulle ni då inte vilja att jag stod där och tog emot er?! Önskar alla var lite mindre själviska!
Är så fruktansvärt trött på alla självupptagna människor så jag skulle kunna spy. Så jag säger det igen, bara för att jag inte skickar sms varje dag, ringer varje kväll så har eran betydelse för mig inte minskat. Jag orkar helt enkelt inte ta hand om alla andra när jag knappt orkar ta hand om mig själv. Jag har precis kommit på banan igen och känner att jag faktiskt mår jäävligt bra. Och jag tänker inte sumpa det på grund av att jag ska missunna mig själv. Att ta hand om sig själv är inte det samma som att vara självisk, för att kunna ta hand om andra måste man ta hand om sig själv! Nu blev det ju jätte rörigt men jag hoppas att ni förstår..
Nu ska jag ta och joina Hulda ute på trappen, skönt med kvällsssol mjaaou!
PUSS

Finaste bäste vän <3