Liitenbrunett

Som att veckodagarna har någon större betydelse just nu, naa tveksamt.. Jag har en fast punk och det är fredagar, då det är dags för party haha, sorligt,.. Fast det är ju inte riktigt sant, party blir det ju annars också!
Men jag har en grej på G som kanske styr upp lite ändring på det här, jag håller alla tummar jag har men just nu kan jag inte göra så mycket, bollen ligger inte i mina händer så att säga ;) Väntar med spänning på nästa steg!
Det skulle vara så sjukt nice på alla möjliga sätt vill jag lova, få lite struktur i vardagen igen och pengar som rullar in ehe, mjaaaou me like! Känns som att jag börjar bli lite för stor för att leva på mina päron hiho,.
Mer kan jag inte säga eftersom eftersom att det kanske inte ens blir något utav det, men jag hoppas (!!!!)
Slängde ju bara ihop ett kort inlägg igår, jag var inte alls på humör för någonting. Jag ville ju som sagt bara gömma mig på mitt rum utan att behöva prata med någon. Det gick väll inte så jätte bra dock, tur kanske?! Jag ringde ju hit syster och hennes bästa vän och så fort de kommit hit smittade de av sitt flum på mig, som att det vore möjligt att inte bli smittad liksom. De där två alltså, helt otroliga, de skratta från att de ses till att de skiljs åt. Så vi drog igång lite partymusik på mitt rum och jag blev helt plötsligt dundertaggad på att göra någonting. Jag försökte få grabbarna att samordna sig men efter några tappra försök så gav jag upp. suck..
Men som tur är har jag min bästabrori som nästan är lika spontan som mig. Så jag fixade mig lite snabbt, blev upphämtad och vi åkte in till stan för att kolla på bio. Det blev inception och den var väldigt bra, något invecklad kanske men bra. Brori hade lite svårt för det där med invecklat haha ;) Gull!
Vi hade väll en liten tanke på Utgång efter bion men vi skippade den, jag var inte alls sugen på alkohol eller att träffa en massa fulla dryga människor. Jag vet inte om partylinda börjar växa ifrån fyllan?!
Dock kunde jag inte somna när jag kom hem, hade en gnagande känsla i magen som verkligen inte ville försvinna, och den sitter fortfarande kvar. Jag vet vad den beror på men jag har inte bestämt mig än om jag ska lyssna på den eller inte.. Jag låter det helt enkelt gå ett tag och se hur den utvecklar sig,! 
Jag är så fruktansvärt rädd att hamna där jag en gång var, och minsta lilla tecken på det får mig att backa självmant för att sedan kunna ta ett steg i en annan riktning.. Gäller att inte snava bara,!
Från det ena till det andra så är jag sjukt less på att det alltid är jag som får ta för mig för att något ska hända. Alla vill att något roligt ska hända, men det är aldrig någon som tar tag i det, ingen orkar göra "arbetet" innan, men alla ska vara med när allting är färdig planerat och klart, helst serverat på silverfat också.. Leeeeeeess!
Det spelar ingen roll om det gäller vänner eller killar, det är alltid samma sak. Av någon anledning blir jag alltid den drivande kraften och jag hatar det. Dels har det väll att göra med att jag vill att det ska hända saker hela tiden, så jag har väll mig själv lite att skylla också iofs. Men endå, det skulle vara så himla skönt att bara kunna slappna av och låta saker och ting komma till mig, istället för att jag måste söka upp det. Trött på skiten!
Puss Linda,