Liitenbrunett

Tjejer alltså, de slutar aldrig att förvåna mig. Nog för att jag själv är tjej och säkert uppfattas på olika sätt.
Men det är något med mig som tjejer inte gillar, det har framgått rätt tydligt under åren vill jag lova..
Det är så himla synd verkligen för oftast får jag inte ens en chans att visa vem jag är utan de går direkt på förutfattade meningar eller andras åsikter. Och det gör mig grymt ledsen..
Jag hatar förutfattade meningar och därför väljer jag alltid att skaffa mig en egen uppfattning om en person eller vad det nu gäller. Varför ska jag basera mina värderingar på någon annans tankar utan att ta resa på vad det egentligen handlar om. Nej, ni hör själva hur idiotiskt det låter!
Jag har alltid haft lättare att umgås med killar än med tjejer, min första bästa vän var en kille. Som jag förövrigt umgås med fortfarande nu 17 år senare. Jag har aldrig varit den här "typiska" tjejen!
Utseende mässigt och klädmässigt sätt så uppfattades jag säkert så. Men istället för att spela hästspel på datorn så lärde pappa mig att spela Half Live samtidigt som vi lyssnade på Metallica. Något annat som ni säkert inte heller vet är att jag körde mycket cross en period och jag älskar det! Eller jag älskar allt med däck som går snabbt, helst ska det låta mycket också haha!
Men åter till ämnet!
Jag uppfattar inte mig själv som en bitchig person och inte heller någon som har ett behov av att köra över andra. Som näst intill alla tjejer verkar ha, helt ärligt. Hela tiden ligger det någon slags oidentifierbar tävling i luften om vem som lyckas dra till sig mest uppmärksamhet eller lär känna de rätta människorna. Jag vet inte det kanske bara är jag som upplevar att det går till såhär, men det har jag svårt att tro. För jag ser och hör vardagligen hur tjejer gör allt för att trycka ner varandra för att själva komma högre upp. Jag säger inte att det inte går till så här hos killar också, men det är inte den sidan jag har upplevt trots att jag nästam bara umgås med killar..

Med det roliga i det hela är att hur mycket luft de tycks ha och hur mycket plats de än tar. Så är dem ingenting utan sina vänner. Så fort de står ensama är självsäkerheten som bortblåst och genomskådelsen är ett faktum. Så många gånger jag har råkat ut för det här. Jag kan dra ett solklart exempel från när jag var tillsammans med mitt ex. En brud skriver ett mail till mig där hon påstår att min pojkvän varit otrogen med henne i en dusch i ett solarium (!!!) Och bakom skärmen hade hon så otroligt mycket luft men när jag sedan träffar henne i verkligheten sitter hon och skakar, vågar inte svara på frågor och börjar grina för att sedan säga att hon absolut inte har någonting emot mig och att jag är en bra tjej. Huuuur tänkte hon där?
VARFÖR skapa en situation som man sedan inte ens kan ta sig ur..
Eller som Halloweenfesten då jag blev påhoppad av de där småbrudarna efter lite tjaffs. Där står jag som ensam tjej och de kommer fram ungefär fem stycke. Men tjejen jag tjaffsade med märktes inte ens av, var hon där?!
Efter händelsen fick jag höra att de hade pratats så himla mycket om det, flera av dem gick och skröt för att de hade slagit en brud. Det var någon av dem som tydligen skulle döda mig också nästa gång de såg mig..
Här om dagen beställde jag mat av en av de inblandade tjejerna. Jag försökte få ögonkontakt med henne hela tiden men den enda gången hon tittade på mig lite snabbt var när jag väl beställde. Stenhård brud!
Det komiska i allting det är som jag skrivit nu är att jag inte har haft någonting emot de här tjejerna innan.
Det har jag fortfarande inte förutom att de har sjunkit som människor något så enormt i mina ögon!
(nu menar jag inte bara händelserna jag beskrivit utan i största allmänhet)
Jag börjar mer eller mindre inse att jag helt enkelt inte går ihop med andra tjejer, varför är ju en annan fråga..

Sen har jag väll självklart tjejkompisar med de är ytterst få och otroligt starka individer, kärlek ♥